Juletid

När jag bestämde mig för att starta datorn och logga in här på bloggen så hade jag en stark skivlängtan, jag kände att det skulle flyta på. Men nu sitter jag här och undrar vad det var som jag ville ha sagt egentligen. Jag vet att jag tänkte på ett väldigt mysigt husområde samtidigt som jag kom på att logga in här. Men vad skulle jag säga om det? Jag vet att jag tänkte att vi bor i helt rätt kommun.. Nej, det är som bortblåst.
 
De här bilderna är tagna under julmarknaden i Mariebergsskogen för två år sedan. Jag har alltså missat två år irad. Vi skulle dit i lördags men det var så jävligt väder. Regt och kallt. På söndagen var det fint men då skulle Max på kalas så det blev inget då heller. Jag hörde av en vän att det var jättebra och fint i år, bättre än tidigare.
 
Ikväll ska jag och Max dra iväg och köpa de sista julklapparna. Jag som skulle vara helt klar innan december, och trodde att jag var det också, men så var det visst inte. Det gör inget för jag vet ungefär vad jag ska köpa. Det har gått 48 timmar sedan sista symptom nu + sedan livet blev som vanligt med ätning och allt så nu är det dags att ta sig ut. Det är så många som struntar i den där regeln och det tycker jag är förjävligt. Vi är noga med det här hemma.
 
Snart är den här julen över också. Dagarna går. Det är så overkligt allt ibland tycker jag. Konstigt liksom hur vi lever och hur vi valt att ha det. Det är väldigt intressant hur vi bara växer in i ett färdigt system. Eller halvfärdigt kanske man ska säga. Och så ska vi anpassa oss efter det och om inte det går så är det något fel på en.
 
Men julen är en ganska mysig hjärntvättning tycker jag. Fast jag skulle vilja införa att vi öppnar julklappar på nyårsafton så vi kan handla på mellandagsrean. Herregud, en leksak kan kosta 600kr dagen innan julafton och 150kr dagen efter, ungefär. Helt vansinnigt.
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Antagen

Hej på er!
Vilken kaotisk tid det här har varit, och är faktiskt fortfarande. Men jag har inte stressat upp mig så mycket över saker ändå, men det har varit positivt kaos om man kan säga så? Jag har sökt jobb också och blivit kallad till intervju (som var idag) men tyvärr så fick vi magsjuka här hemma igår så jag var ju tvungen att ställa in, men TACK och lov så ska jag få en ny tid. Jag hoppas verkligen på det jobbet men jag antar att chanserna minskat nu när jag missade den "riktiga" dagen... 
 
Jag kom in på en kurs till våren också, en som jag sökt flera år i rad men tackat nej till för att jag tänkt att nej, det här är för orealistiskt. Jag måste göra något "vettigt" och inte slösa studietid på något jag enbart tycker är roligt. Inte så smart för nu har jag ju hamnat där ändå och tackat ja. Men det kanske inte var rätt tid då, nu är det nog det. Och det bästa av allt är att det skulle gå att kombinera med arbetet jag sökt. Men det vore väl ändå för bra för att vara sant? Men jag har en annan känsla nu, jag litar på att det ordnar sig till slut. Får jag inte jobbet så öppnas nya vägar. Så är det ju faktiskt. Men jag har ju en del frågor om tjänsten, nu vill jag ha den med den lilla informationen jag har, det kanske ändrar sig när jag får veta mer. Framtiden... Ingen vet. Det är bara att vänta och se. 
 
Vad har annars hänt dessa dagar.. Vi har julbakat och gjort jul hemma, lekt i den lilla snön som varit, jag har tagit upp mitt bokskrivande igen och har fortfarande bra sömn tack vare akupunktur och magnetplåster, jag har träffat vänner, gått på yoga och bodybalance igen och tagit det ganska lugnt. Jag är så otroligt redo för något nu. Studier, nytt jobb, projekt, vad som helst nästan! Så det känns ju väldigt bra att det händer saker även fast jag inte kan vara så säker på något annat mer än kursen jag är antagen till. Men även den skulle ju kunna bli inställd, man vet ju inget.
 
Kram Iza
 
Allmänt | | Kommentera |

Stjärnhimmel

I går kväll när jag promenerade så var det stjärnklart ute. Vad otroligt mäktigt det är att se upp på en stjärnhimmel. Det ger mig en känsla av att vi är så mycket mer än allt konstigt vi hittat på här nere på jorden som får oss att bli stressade, må dåligt osv. Tänk vad vi kan göra. Tänk om alla verkligen såg varandra och förstod att vi alla har så mycket att ge, men många blir begränsade och krymper av allt konstigt vi hittat på. Hur hade vårat samhälle kunnat se ut nu? Om vi fick ändra vad som helst, även tiden. Precis vad som helst, hur hade det kunnat se ut? Eller hur vill vi förändra det som redan är?
 
Ni som inte brukar göra det, ta er tiden att se upp på himlen när den är stjärnklar. Lägg er ner och njut av synen. Det är så befriande. Just nu har jag fått besked om en grej som gör mig väldigt, väldigt glad men också otroligt stressad. Så jag önskar att jag hade känslan kvar i mig som när jag ser på en stjärnhimmel, men det är inte så lätt. Ikväll blir det nog stjärnklart så då kommer jag lägga mig och titta upp. Universum.. 
 
 🖤
 
Tankar | | Kommentera |
Upp