Rädsla för att förlora

Den här dagen vill jag verkligen tacka för. Jag har träffat min syster för första gången på väldigt länge, hon fyller år idag och det är första gången vi firar hennes födelsedag på flera år. Det kändes så rätt. Jag är så glad och varm inombords.
Det är så mycket bra som händer nu, jag vet inte om det är för att jag börjar se på allt med andra ögon eller vad det är, men jag är så trygg. Jag blir stressad till och från och är självklart inte glad hela tiden, allt är ju som det är och ibland är det tufft. Men jag är stadig på ett nytt sätt nu.
 
 Jag känner mig inte lika rädd för att förlora det jag äger. Jag har alltid varit en person som vill ha kontroll på hemmet och alla saker, jag har gärna velat ha ett litet lager av alla förbrukningsvaror osv och det är ju inget fel med det men jag har varit livrädd för att förlora allt det där. Tänk att behöva sälja exakt allt eller om hemmet brann upp eller om jag inte skulle ha råd att köpa blommor till balkongen en vår, det hade ju varit fruktansvärt. Eller att behöva inse att shampot är slut när man står i duschen. Det ska ju inte hända, man behöver ju ha ett litet lager. Men nu är allt sånt där bortblåst. Jag vill ha ordning hemma och någorlunda rent, men hemmet är inte mitt liv längre. Hemmet har ersatt min själ under lång tid men nu är det bara en rolig bonus. 
 
Jag har tänkt på det de senaste kvällarna när jag promenerat och tittat på alla fina hus. Jag har fått så mycket glädje av husen och den fina belysningen, jag har kunnat känna lycka när jag kikat in i fönstren (från gatan såklart) och jag har blivit nöjd. Förut har min huslängtan bara växt så att det nästan gjort ont i mig men så känner jag inte nu. Ikväll när jag promenerade så kände jag nästan att jag ägde alla hus jag gick förbi. Att vi alla äger allt. Samma planet, samma luft. Det är bara en box gjord av trä som är fint inredd. Jag kan väl gå in där och sätta mig i soffan hur lätt som helst. Eller lägga mig i sängen, kanske laga lite mat. Det skulle ju få konsekvenser eftersom att vi bestämt så, men förstår ni vad jag menar?
 
Tidigare när jag tittat på ett hus så har jag drömt mig bort och kunnat se det framför mig om tio år, först ska jag bara jobba och tjäna si och så mycket och så ska vi ju göra det och det... Åh huset bara glimmar i min framtidssyn. Men hallå?! Huset står tre meter framför näsan på dig människa!
 
Man kan faktiskt glädjas av saker utan att äga dem. Det är en skön känsla. 
 
Tankar | |
Upp