Fy fan rent ut sagt

Energin här hemma är helt splittrad. Dagen har varit skit rent ut sagt och det beror på mig och att jag inte fick någon sömn inatt. Men det här med den splittrade energin hemma, det vet jag inte riktigt vad det beror på. Det kan vara att jag börjar bli mer och mer allergisk mot prylar, det stressar mig mycket och så är det nog denna Halloween. Jag har alltid älskat halloween och vi har firat det ganska stort varje år, men nu känner jag bara usch! Plastiga, färgstarka hemska saker! Och Max är ju helt inne på det här nu och har dekorerat hela vardagsrummet med svarta löv, pumpor och skelett. 
 
Jag struntar i att folk säger att mitt behov av att städa och ha ordning är för att jag försöker kontrollera något, då får det vara så, när höstlovet är över så ska jag storstäda hela hemmet och skänka bort det som stör energin. Jag är redan på god väg med det, har sålt och skänkt mycket, men det finns mer. Den här dagen har varit fruktansvärd. Ännu värre blev det när solen kom och lyste upp allt damm och gjorde hela hemmet blekt och trist, och det är väl meningen att man ska gå ut när solen lyser men det är inte så roligt när man inte sovit en sekund! Tv, solljus, damm, röra och en massa plastiga halloweensaker. Inte ens löpning och bodybalance hjälpte.
 
Inte heller har det hjälpt att jag börjat lyssna på "Den magiska gnistan". Idag finns det verkligen ingen gnista i ärlighetens namn. Meditation, yoga, mindfulness och allt vad det heter, idag har jag tyvärr inte kunnat ta till mig något av det. Men jag har inte ens försökt... 
 
I morgon börjar första tillfället på mindfulnesskursen jag anmält mig till. Jag känner att jag verkligen behöver bli lite uppdaterad faktiskt.  
 
Hem & trädgård | | Kommentera |

Söndertänkt hjärna

De här bilderna är tagna samma sekund, från min video för en liten stund sedan. Jag har i vanlig ordning svårt att somna och låg och grubblade på saker som vanligt. Bland annat: om någon frågar vem jag är, kan jag verkligen svara att jag är blå, modig och glittrig då? Ja... det kan jag väl, men då tror kanske folk att jag är galen! Men spelar det någon roll om dom tror det då? Och hur ska jag göra med utbildningen då? Ska jag fortsätta med den? Kommer jag klara av att möta alla människor med mitt känsliga hjärta? Kan sånna som jag verkligen bli behandlingsassistent? Jag ska nog börja måla allt jag drömmer på nätterna.. den drömmen om Gustav Fridolin skulle bli läskig, stackars honom.. hur kan jag drömma så mycket och detaljerat? 
och så började det blinka i mitt huvud.
(null)
Näe, nu har jag nog tänkt ihjäl mitt huvud. Det är så här det blir när hjärnan strejkar! Eller höll jag på somna? Det var nog inbillning.. 
men så blinkade det som fan igen!!
Hjälp, nu händer något, kan det vara hjärnblödning? Är det för att det är halloween nu?! Nu är andarna här för att skrämma mig! Nej nu får jag ge mig.
Och så vände jag på mig ifall det skulle vara lamporna från en bil som på något konstigt vis skulle ha lyckats lysa upp hela vardagsrummet och in hit till mig i sovrummet.. men det blinkade ändå.
Nej nu är det nog rymdvarelser som håller på landa, det här är inte normalt! 
Jag reste mig och gick till balkongdörren och tittade ut. Det var helt tyst, inget regn, inte en människa syntes till. Jag stod där en stund och var på riktigt rädd för att jag kanske verkligen hade tänkt sönder hjärnan. Men då började det blixtra, igen, och det bara fortsatte. Så många blixtar har jag aldrig varit med om. Och efter att jag filmat en stund så kom ösregnet. Mäktigt med vädret. Den ljusa bilden ser ut som mitt på dagen! Och det är samma sekund som den mörka! 
Det är häftigt, men jag är både trött och lättad. Det spelar nog in..

Tankar | | Kommentera |

Fotointresse & MS

Idag är det en bra väderdag. Det regnar och det är mörkt och då kan man få till det mysigt inne. Älskar sånna här dagar. Men jag har lite jobbiga känslor inom mig. Jag har suttit och kollat igenom gamla bilder de senaste dagarna eftersom att jag inte fotar så mycket längre och jag vill ju gärna använda mina egna bilder. Men det är inte ett dugg roligt trots att det kan vara bra tider och goda minnen. Det är tungt faktiskt, jag känner nästan att jag vill radera allt. Men snart är den externa hårddisken full och då hamnar den i en ask som kommer tejpas igen. Det känns som att då blir det perfekt att dra fram kameran igen och bara fylla den nya hårddisken med nya fina bilder.
 
Men så är det lite tungt också för att jag har börjat skriva ner min MS-hisoria, hur det började och hur det har varit fram tills idag. När man som jag hela tiden har förträngt och struntat i alla kroppsliga tecken och en diagnos så är det jobbigt att börja skriva om. "Men gud hur jag har haft det, fy fan". Nej, det känns deppigt faktiskt så jag kommer inte publicera inläggen än. Nu vill jag rycka upp mig. Jag och Max ska posta paket och köpa silkespapper till Halloweenpysslet, sen ska vi laga mat och hälsa på min mamma. Idag är det slutdeppat. Allt hemskt med min MS var förr och alla gamla bilder är också från förr. Det är inte från nu och det är heller inte min framtid. 
 
Nu ska jag yoga.
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp