En dag i taget

Min mormor sa en bra grej till mig för ett tag sedan när jag satt där vid köksbordet och drog mig i håret i frustration. "Vad ska jag göra mormor, säg mig vad jag ska göra!" Hon tittade på mig med sina snälla ögon och la huvudet lite på sned på det sätt jag tror alla snälla mormödrar gör och sa "jag märker att du är splittrad och vill så mycket, men ta en sak i taget. Fokusera på nästa händelse och låt bara tiden gå fram tills dess och under den tiden så behöver du inte göra någonting alls". Jag ville säga emot, vadå inte göra något alls? Men så tänkte jag att vad jag än gör nu så kommer det inte lösa det som behöver lösas. Jag kan verkligen inte göra något. En dag i taget. Jag måste tro på att det blir bra, och det gör jag nu. 
 
Att lita på att man kommer dit man ska är svårt för allt är så starkt kopplat till prestation. Vi är matade med att utan prestation så kommer man ingen vart. Men vem avgör vad som är att prestera? Stark är den som står ut med sig själv i ensamhet, den som kan möta sitt inre, sitt sanna jag. Den som vågar känna hur det känns att helt vara sig själv med allt man bär på, all skit man har gjort, allt man inte gjort, att känna smärtan, lyckan och allt annat man har med sig. 
 
De som lever här och nu, med sig själv som man är, oavsett status, är de som lyckats i mina ögon. När ska jag se på mig själv så? Varför har jag fortfarande en hög med krav på mitt skrivbord som inte ens stämmer överens med den jag är eller vill vara? Den högen innehåller bara skräp som samhället lagt där och talat om att det här behöver du gå igenom för att bli lycklig. Och jag fortsätter gå igenom sida efter sida, motvilligt och hela tiden med en känsla av att jag bara vill elda upp skiten. Men jag fortsätter ändå och värderar mig själv utifrån det samtidigt som jag ser en annan del av mig själv sitta utanför fönstret med en bok jag själv valt och njuta av varje andetag. Men jag fortsätter gräva i pappershögen och ju mer jag gräver desto sämre mår jag. 
 
Nu är jag inte riktigt där. Högen ligger kvar på skrivbordet men jag är inte där och läser, men jag har heller inte helt vågat ta min bok och satt mig där ute på stenen. Kanske jag ska titta på bara några papper till? Det kanske finns några bra? Eller ska jag elda upp skiten, gå ut till min sten och ta allt från början? Vad händer då? Vågar jag?
 
Reprogram | |
Upp