Ett tecken!

Nu ska ni få höra, det är helt otroligt! Jag var ju så splittrad i gårdagens inlägg, det var kaos inombords men det var bara att försöka andas igenom det och lägga mig. Men jag kunde inte somna. Det slet inombords att jag tagit ett steg tillbaka till det som jag lämnat för att gå nya vägar, ännu en gång går jag emot mig själv. Men jag försökte kväva det och tänka att jag bara är naiv som alla säger, nu är det bara att göra som det är tänkt. Men jag kunde inte somna. Klockan ett inatt gjorde jag slut på det som fick mig att må dåligt trots att jag vet att det är "fel" för samhället och alla inrutade, men rätt för mig. Men visst hade jag lite ont i magen i alla fall, det är inte lätt bara för att det känns rätt. Och nu kommer det...
 
När jag kom in i trappuppgången nu på morgonen så var det en Talgoxe i trappuppgången, bara tre trappsteg upp bredvid min dörr. Den satt där i hörnet på trappsteget och tryckte. Lilla, lilla vackra fågel. Mamma var i telefon när jag såg den, men jag la på för att bära ut den. Sen när jag ringde upp sa mamma att det där är ju ett tecken. Då sökte jag på det, och det jag har hittat är:
 
"Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. 
Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör. Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.
 
Är det inte otroligt?! Jag har en kris, grubblade ihjäl mig under hela promenaden hem (och hela natten) och så sitter det en fågel bredvid min dörr! Va? Ärligt talat? Det har väl aldrig varit en fågel i den här trappuppgången?! Bredvid min dörr? Tack tack tack älskade fågel, du räddade faktiskt mitt liv.
💜
När jag kom in och skalade min klementin vid köksbänken så riktigt njöt jag av doften från den. Åh vad gott den luktade. Jag är lugn inombords igen.
 
"Övernaturligt" | |
Upp