Prickar i hjärnan

Jag har glömt att berätta det, men förra veckan så trillade ett kuvert från Landstinget ner i brevlådan. Det var mycket glädjande besked. Jag har inga aktiva inflammationer i hjärnan just nu och vi ska börja glesa ut bromsmedicinen, så om jag förstod det rätt så kommer jag få den (Mabthera) en gång per år istället för två gånger per år. Glädjande också är att sist jag fick min dos så fick jag normaldos istälelt för dubbel. Det känns bra. Egentligen så trodde jag inte att det skulle vara inflammationer nu men eftersom att jag varit rätt sliten av stress så har tanken slagit mig, att tänk om all den här skiten är pga MS. 
 
Jag är så glad för att jag har en så bra bromsmedicin. Jag testade två andra sorter som inte fungerade så bra, den första var Extavia - sprutor och den andra var Gilenya - tabletter. Jag minns att jag blev glad över att ha inflammationer i hjärnan när jag hade Extavia för då förstod jag att jag skulle få byta. Det är inte skitkul att sitta och blanda iordning sprutmedlet och sticka sig. Min son var kanske nio månader då, precis då som barn är som mest studsiga och ska vara i knät och klättra på magen osv, då var jag sönderstucken av de jäkla sprutorna, jag hade så ont och hade hemska biverkningar på nätterna. Jag fick feber och frös, jag sov med fleecekläder och duntäcke. Vilken skittid det var. Sprutorna skulle jag ta varannan kväll och jag minns lättnaden när jag tagit den och visste att jag hade en hel kväll och hela nästa dag fri från dem, men när den sprutfria kvällen var över och jag la mig så började jag direkt gruva mig för nästa stick.
 
Men jag har tagit mig igenom det också, den tiden är förbi. Fy fan vilken skit man varit med om egentligen.. Jag är riktig stark. Jag har hela tiden kämpat och löst allt, varenda jäkla motgång har jag klarat av. Jag är rätt bra ändå. Bra jobbat Iza. Jag börjar verkligen tycka om dig.
 
MS | |
Upp