För mig eller mina följare?

Nu var det ett tag sedan jag tittade in här men jag har ju lovat mig själv att endast göra det när jag verkligen känner lust. Jag strävar ju egentligen ingenstans med bloggen mer än att jag vill att den ska få finnas till, att jag får ha den här platsen och dela den. Och sen är det också så att det hänt väldigt mycket, både bra och dåliga saker som tagit upp min tid.

(null)
En underbar sak som jag önskar att alla fick uppleva är glädjen i att göra saker bara för sig själv och människorna nära utan att det måste upp på internet. Jag förstod inte hur fast jag var i det träsket förut bara för att jag inte tog en massa selfies, men det märks tydligt nu när Instagram, Facebook och snap är borta sedan lång tid tillbaka. Jag tänkte på det senast idag när jag bakade kakor att fan vad skönt det är att bara baka kakor bara för att jag vill och äta av kakorna direkt utan att det förstör en fotografering. Det är så med allt nu, jag gör fint i olika vrår hemma, bakar och pysslar när jag känner för det och om jag fotar så är det för att fotosuget kommer. Inte för att kakorna blev fina eller för att jag julfixat. Jag grejar och fotar OM jag får lust.

Förr kunde jag ställa till med saker enbart för att kunna visa upp det. Så jag stod och slet med cupcakes som jag inte ens ville äta, bara för att de är fina och gör sig bra på bild, sen gjorde jag fint på den ytan de skulle stå och började fota innan jag ens städat undan KAOSET runtomkring. När jag fotat klart så var det bara att slänga in bilderna i datorn och vidare upp på bloggen och därefter var jag helt slut. Men röran i köket väntade troget.. sen åt ingen av de där äckliga bakverken iaf. Stress och press för några likes.

Till er som är lite i det träsket, testa gör saker utan att fota. Gå och träna, och gör vackraste tårtan utan att fota. Det är faktiskt magiskt. Man kan i alla fall reflektera över för vems skull man gör allt. För mig eller mina följare?



Tankar | |
Upp