Vad ska det bli av allt?

Ibland blir jag bara så försvirrad av mina egna tankar. Ena dagen är jag stensäker på vad jag vill göra och sen så kommer värsta vändningen. Jag tycker om så många saker så jag skulle helst vilja göra allt, men det mesta som jag vill utbilda mig till är så dyrt eller kräver riktig talang. Jag skulle helst också gå klart behandlingsassistentutbildningen för den är också väldigt intressant och arbetet är oerhört viktigt, men där vet jag inte om mina känslor kommer förstöra för mig eller inte. Jag tror att det redan är bättre på den fronten men det vet jag ju egentligen inte förrän jag provat praktik igen.
 
Den senaste tiden har jag stensäkert vetat att jag vill utbilda mig inom "kropp och själ", alltså yoga, stress, dansterapi och så har jag varit inne på drömmar en del, alltså sneglat på drömterapeut-utbildningar, jag är helt såld på drömmar. De senaste dagarna har jag dessutom kommit fram till en liten plan med allt detta, men ikväll så öppnade jag mailen och hade fått ett mail från tidningen "Allt om trädgård" och kände bara men guuuud. Det är nog det jag ska göra i alla fall... Jag har varit inne på det också, att bli någon slags trädgårdsmästare, florist eller liknande men det kostar ju också. Jag blir så trött.. Helst skulle jag vilja gå allt, men när det handlar om stora pengar så är det ju inte så lätt att bara köra på. Jag kan tillägga att jag skrivit några böcker också som jag inte gjort något med, och konstnär skulle ju vara roligt också. Om jag bara vågade visa det jag målar. Det är ju steg 1 i så fall. Men tänk att få måla sagolika bilder till barnböcker! Städerska skulle jag också kunna tänka mig, men i så fall lite personligt. Att man blir anställd i någons villa och får se till helheten, alltså städa, plocka, sköta blommor, trädgård, tvätt, stryka och hänga julgardiner, kanske till och med få julpynta, baka och sånt. Men det skulle ju vara allra roligast att få göra hos någon som verkligen behöver det på andra sätt än att man har tidsbrist. Jag vill ju väldigt gärna göra nytta för andra människor som verkligen behöver. 
 
Och så måste jag ju anpassa lite efter vad jag klarar av. Jag har inte den energin som många andra har. Att jag har pressat mig igenom 14-timmarsspass och dygn (på jobbet) är egentligen helt vansinnigt när en arbetsdag på kanske 6 timmar är vad jag orkar med för att ha ett bra liv utöver arbetet.
 
Hur ska jag lyckas sortera det här i mitt huvud? 
 
Gymmet förstörde min sköna känsla idag. Jag testade ett nytt gym och det var verkligen inte för mig. Mycket folk, rörigt, många ungdomar vilket gjorde ljudnivån högre och så konstig planlösning. Min energi sprack och spretade åt alla håll. Jag hade ingen yogakänsla under yogapasset, balansövningarna blev svåra (min starka gren annars) och jag tittade runt ovanligt mycket osv. Och så tänkte jag "vad hemskt att vara yogalärare och ha ett pass på ett sånt här ställe", det bara skar sig. Kanske var det den grejen som rotade till det så för mig ikväll?
 
Tankar | |
Upp