Träna med MS

Jag är inne och läser på "ung med ms" ganska ofta och jag har sett flera som undrar hur det är för andra att träna med sin MS. Det är så läskigt att läsa om hur en del har det, en del kan inte springa alls även fast de kan gå, man kanske inte ser alls att personen är sjuk men kan ändå inte springa. Folk har alla möjliga besvär och jag blir så rädd. Samtidigt så får jag försöka skilja på mig och dem, för även fast vi har samma sjukdom så visar den sig inte lika för oss. 
 
Jag kan träna, tack och lov, jag är egentligen inte alls begränsad av sjukdomen när det kommer till träning. Förutom om jag är extremt trött av sjukdomen en period, då kommer jag inte iväg alls, men jag kan oftast dra iväg och göra det jag vill. Jag kan känna att det bränner i vänster ben när jag springer och att det känns konstigt under foten och runt knät. Ofta kan hela vänster ben brusa efter ett joggingtur, men det är inget som förstör för mig och brukar gå över ganska snabbt. Självklart kan jag heller inte springa om jag är i ett skov som "satt sig i benet" eller så, men sedan jag fick ny bromsmedicin (Mabthera) så har jag knappt haft skov, jag har haft några små men inget dramatiskt.
Största handikappet för mig är ljud och ljuskänslighet, jag klarar inte stress och att bli rädd gör riktigt ont i nerverna så blir jag skrämd brukar jag få ett litet utbrott. Jag blir extremt trött av att flera människor pratar samtidigt, stimmiga miljöer som köpcenter, badhus, idrottshallar och middagar med många gör att jag måste vila efteråt, gärna innan också så att jag kan vara trevlig. Och värst av allt, folk som tömmer diskmaskiner som att dom vore döva. Värsta ljuden någonsin. När jag tömmer maskinen tar jag ut en tallrik i taget och ställer dem försiktigt en och en på varandra innan jag ställer in hela högen i skåpet.
 
Hur som helst så har jag inga större problem (kopplat till min MS) än så just nu, *peppar peppar*. 
Jag är så tacksam för det. Så jävla tacksam också, man vet aldrig vad som händer. 
 Jag tror på tankens kraft. Jag tror att det hjälpt mig.. och jag tror att jag just kom på vad jag ska göra!!!
 

MS | | Kommentera |

Livet denna fredag

Idag är en dag för vila. Jag har klarat av mycket den här veckan och jag känner mig stark och avslappnad, både i själen och fysiskt. Ikväll ska jag njuta av gott kaffe och godis och se en film med familjen. Det snurrar inte bröstet av oro idag, jag har inte ont i magen och jag känner ingen stress. 
 
(null)
Jag undrar när det ska komma till mig, vad som är min grej, vad jag helhjärtat ska satsa på. Jag har i alla fall börjar måla igen, jag skriver varje dag och jag tränar. Snart ska jag prova ett danspass på gymmet också, det var det bästa jag visste förr. Jag var aldrig ett proffs men jag njöt av att få röra mig till musiken som fick hela själen att vibrera. Det jag inte gillade var attityden bland många i dansens värld. Hetsen, det diviga, som att enbart vissa hade rätt att dansa. Den föreställningen sitter kvar inom mig och jag måste bryta den, för alla människor är inte så. Alla kan dansa.
 
🍁💛 Jag önskar er en fin dag 💛🍁
Jag hoppas att det ni gör känns helt rätt i era hjärtan, att ni lever som ni vill och tar hand om er! 
 
Allmänt | | Kommentera |

Naken & pank

Aldrig mer ska jag ha ett uppehåll med träningen. Jag känner hur livet kommer tillbaka till mig, min kropp känns stark, jag sover bra och jag är lugnare. Hälarna börjar närma sig yogamattan igen efter lång tid utan rörelse. Men det är bra att påminnas om att det går att röra på sig trots att plånboken är tom. 
(null)
Som ni vet så är mina tankar ofta i framtiden (vilket jag försöker ändra på, vi har ju bara nu) så jag tänker ibland "vad ska jag göra om jag i framtiden inte har råd med gymmet?". Ingen går säker genom livet, vad som helst kan hända. Vi har det bra nu, men inget vet vad som kommer hända sen. Men då får jag påminna mig själv om att jag har ju alltid min kropp och så länge jag kan röra mig så kan jag träna (promenader och skogsutflykter och allt möjligt räknas som träning för mig)! Det låter kanske töntigt, men i en värld där man byggt in sig så hårt i ett mönster, lager av "trygghet" i form av pengar och rutiner, så känns allt så skört när själen strejkar. När man inte längre orkar kliva in i ekorrhjulet för att dra in pengar och göra samma sak dag ut dag in, när man är så stressad och förvirrad så att man inte vet vem man är, och allt faller. Hela fasaden rasar och där sitter man naken och pank och vet inte vart man ska ta vägen. Då upptäcker man att man har sig själv och de man älskar, då är det dags att lära känna sig själv och de man bryr sig om, på riktigt. Det blir den nya tryggheten. Och därifrån gör man det man kan för att klara sig i det här hårda samhället. 
 
Med eller utan pengar, rutiner, gymkort, prylar, träningskläder... kan jag styra min kropp så kan jag träna. 
 
 
Tankar | | Kommentera |
Upp