Jag

Jag vill berätta för er, eftersom att mina texter ofta kanske kan uppfattas mörka, att jag är en människa med väldigt mycket glädje inom mig och runt mig. Skulle jag beskriva mig själv genom en bild så skulle det vara som bilden nedan fast man får lägga till glitter också. Mina djupa tankar och funderingar är inte en svart fläck i min själ, det är bara så jag är och det är en tillgång på många sätt. Jag kan vara arg och ledsen och sitta och sura över mänskligheten och tänka ihjäl mig, men det gör mig inte färglös och bitter.

(null)
Jag har länge sett mitt djup och mina funderingar som ett hinder, att vara en känslig människa som inte känner delaktighet i systemet har jag aldrig känt som positivt men jag har ändå känt att det inte är fel, "bara" fruktansvärt jobbigt, alltid i motvind. Jag vet ännu inte vart det ska leda mig men det är inte längre en plåga. 
Mina texter om stress kanske uppfattas som gnäll, men jag bär ingen offerkofta. Jag känner kroppen, jag förmedlar vad den känner och jag försöker vakna. Livet är fantastiskt men det blir jobbigt när man kväver det som får en att må bra för att man går den väg man "borde" gå, förväntas gå. Jag har alltid gått min egen väg men har vid varje ny väg blockerats av ramar och regler, och min egen känslighet och brist på självtillit. Därför har jag provat väldigt mycket och aldrig hamnat rätt, följt mitt hjärta, men kontrollerats av krav och mig själv och fallit. 
Nu har jag gett upp all skit som stressar mig och försöker få fram mig själv under alla lager av påverkan. Jag älskar att måla men har inte gjort det på 7år, jag älskar att dansa men fegar ur för att min MS gör det svårare för mig att hänga med. Eller gör den det? Hur vet jag egentligen det, har jag verkligen ansträngt mig? Nej..? Jag gjorde musik, adjöss med det också. Kameran rör jag knappt längre heller. Jag tränar, och tack och lov för det. Men nu får det fan vara nog med att halta fram genom livet på andras villkor.

Jag funderar mycket, oroar mig i onödan och påverkas periodvis mycket av konspirationsteorier osv, är det konstigt? Förr dansade jag ut allt, målade, skapade! Och grubblade också, men jag använde det. Jag kommer inte anmäla mig dans/musikkurser eller skaffa mig full konstnärsutrustning, nu ska jag vila, känna och låta saker ske. 
 Mina texter är ärliga och jag vet att många känner som jag och funderar över samma saker. Jag vill dela mina tankar med er, men jag vill påminna er om att jag inte är ett grått åskmoln som surar över livet, tvärtom. Jag vill inget hellre än att leva, men livet innehåller allt, inte bara regnbågar och godisland, och det vet vi alla. Men jag vill inte dra ner människor i något ångestladdat träsk med mina texter. Min själ klarar av att ha ont, och det gör era också. Vi måste våga känna utan att ge upp.

Allmänt | |
Upp