Naken & pank

Aldrig mer ska jag ha ett uppehåll med träningen. Jag känner hur livet kommer tillbaka till mig, min kropp känns stark, jag sover bra och jag är lugnare. Hälarna börjar närma sig yogamattan igen efter lång tid utan rörelse. Men det är bra att påminnas om att det går att röra på sig trots att plånboken är tom. 
(null)
Som ni vet så är mina tankar ofta i framtiden (vilket jag försöker ändra på, vi har ju bara nu) så jag tänker ibland "vad ska jag göra om jag i framtiden inte har råd med gymmet?". Ingen går säker genom livet, vad som helst kan hända. Vi har det bra nu, men inget vet vad som kommer hända sen. Men då får jag påminna mig själv om att jag har ju alltid min kropp och så länge jag kan röra mig så kan jag träna (promenader och skogsutflykter och allt möjligt räknas som träning för mig)! Det låter kanske töntigt, men i en värld där man byggt in sig så hårt i ett mönster, lager av "trygghet" i form av pengar och rutiner, så känns allt så skört när själen strejkar. När man inte längre orkar kliva in i ekorrhjulet för att dra in pengar och göra samma sak dag ut dag in, när man är så stressad och förvirrad så att man inte vet vem man är, och allt faller. Hela fasaden rasar och där sitter man naken och pank och vet inte vart man ska ta vägen. Då upptäcker man att man har sig själv och de man älskar, då är det dags att lära känna sig själv och de man bryr sig om, på riktigt. Det blir den nya tryggheten. Och därifrån gör man det man kan för att klara sig i det här hårda samhället. 
 
Med eller utan pengar, rutiner, gymkort, prylar, träningskläder... kan jag styra min kropp så kan jag träna. 
 
 
Tankar | |
Upp