Samma, samma

När jag gick till dagis idag, den vanliga vägen, så slog det mig att jag mötte samma människor som vanligt. På nästan exakt samma platser. Under den första sträckan mötte jag kvinnan som jag alltid hälsar på men egentligen inte har en aning om vem det är, hon känns bara bekant och har ett väldigt vänligt utseende. Hon cyklade, vilket också hör till vanligheterna. Innan jag rundade staketet som ramar in minigolfbanan så såg jag farbrorn sitta utanför "golfstugan" med en tidning. Han hade sin keps som vanligt och brukar ofta titta upp när när man går förbi. Han ser så vänlig ut och skiner upp när jag hälsar, men han hälsar aldrig först. Därefter möter jag alltid en person med en vit hund och sen kommer man in i dagis-stress-spåret. Där springer föräldrar, stressade till jobbet med barnen på skrikandes på axlarna, besvärade lyfter de ur grejer ur bilen och skyndar sig in. Ja.. Vad ska man säga. 
 
Den senaste tiden har jag börjat gå en promenad längs vattnet efter att jag lämnat mitt barn. I början tänkte jag att åh, det är så här man ska göra för att inte vara med om samma, samma hela tiden, ta nya vägar! Men nu har även den vägen blivit lika, jag känner igen människorna som rör sig där. Jag försöker tänka att bara för att det är så, så behöver det ju inte vara dåligt? Jag har inte planerat att byta ut min runda för jag vill gärna gå vid vattnet så jag får ju ta det. Och det är väl ett litet bekymmer egentligen, men jag blir lite skraj när mönstret syns så tydligt. Vi går dit vi ska, de vägar vi brukar ta, och så gör vi det vi brukar göra. Undra hur många som är nöjda med det? Om folk ens reflekterar över det?
 
Men jag känner att jag mår bättre trots allt. Det som tynger mig lite är att jag faktiskt lämnar mitt barn för att gå iväg och vara ledig. Det känns så konstigt. Jag vet att han har kul där och tycker om sina kompisar, men jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket av deras sanna personligheter pressas undan när de är på dagis. Så som jag själv många gånger gjort för man begriper inte annat, ni vet aja baja, gör inte si, gör inte så, säg inte sådär, det här rätt och det där är fel.. Det är inga onda fröknar jag pratar om här, det är bara så vi gör för att vi har lärt oss det. Punkt slut.
 
Nu ska jag slänga in brödet i ugnen och lägga mig raklång. 
Tankar | |
Upp