Sjukhuset

I går var jag på sjukhuset mellan elva och fyra. Jag var där med en anhörig som skulle undersökas för misstanke om cancer, sista avgörande undersökningen innan besked. Tack och lov så var det inte cancer och vi kunde lättade äta mat i sjukhuscafeterian innan vi åkte hem igen.
 
Men timmarna innan undersökningen var plågsamma. Dels så var vi nervösa över beskedet, men det var också ångestladdat att se alla sjuka människor. Vi hade valt att sätta oss längst bort från cafeterian men fortfarande i huvudkorridoren. Bruset och mullret från människor som satt och åt och pratade var betydligt mindre där vi satt, men mängden folk som gick förbi oss var minst lika många som vid huvudentrén. Kändes det som i alla fall.
 
På väggen framför oss satt en kylig, ångestladdad tavla som bestod av färgerna blått, grått, grönt, vitt och beige. Den var konstigt, precis som alla andra tavlor på sjukhuset. Meningen är säkert att framkalla lugn hos människor, men i min värld känns alla de tavlor jag sett på sjukhusets väggar tomma, kalla och livlösa. Och då ska jag tillägga att blått och grått är mina favoritfärger. 
 
Hon som jag var med på sjukhuset är medial och beskrev hur hon upplevde människornas energier. Hon beskrev det som ett brus och att ljudnivån på bruset speglade människornas energi. De som hade lågt brus hade alltså låg energi, och knappt befintligt brus betydde förmodligen att personen var nära döden. Jag själv är också medial, i alla fall vad andra kallar mig, men jag känner in människor på ett annat sätt - med färger. Hennes brusbeskrivning av människorna passade in på hur jag tolkade dem, fast med färg. Jag tror att alla kan träna sina sinnen och få in information på olika sätt beroende på hur väl man lyssnar till sig själv och sina känslor, och framförallt - hur väl man lyssnar till andra.
 
Jag vet inte hur jag ska beskriva min "färgförmåga". Jag är dåligt insatt i ämnet och planerar inte att gå in djupare in på det, men jag ser ingen aura runt folk som många mediala personer verkar se. Egentligen ser jag inte färgerna ens, de bara kommer till mig i olika kombinationer inombords. Just det behöver kanske egentligen inte vara medialt, det kanske bara är att jag är konstnärlig och känner med folk i färg. 
Hur som helst så kände vi båda osäkerhet och starkt obehag av en människa, och nu är klockan snart elva på kvällen och alla här hemma sover så jag vågar inte skriva mer om detta. Jag fortsätter i morgon..
 
 
"Övernaturligt" | |
Upp