Sjukhuset del 2

Nu känns det bättre att fortsätta att skriva om händelsen jag påbörjade i går. Det är grått ute och mörkt inne, men det är ändå dag och det är rörelse både här hemma och utanför. Det är konstigt egentligen att det kan spela sån stor roll om det är dag eller natt, det som är skrämmande finns väl inte mindre på dagen egentligen? 
 
Vi kände i alla fall stort obehag av en man på sjukhuset i måndags. Vå båda nämnde det för varandra så fort han kommit iväg en bit framför oss. Vi trängdes med honom i dörröppningen till väntrummet, mitt i vår lycka över det lättande beskedet. Eftersom att vi var så glada så kunde våra obehagskänslor över sjukhusmiljön inte påverkat oss. Han utstrålade sån obehaglig energi. Vi släppte det fort och skuttade glatt iväg till cafeterian och köpte mat. Efter att vi hade ätit så köpte vi oss en varsin trisslott. Ingen av oss vann något. Jaha, ingen vinst, de här pengarna hade vi kunnat få tre morotskakor för! sa jag skämtsamt, sen drog vi hem. Jag sov hela kvällen och hela natten till tisdagen, helt slut av allt folk och en inte så bra sömn natten innan.
 
I går ringde hon mig på morgonen, hon som jag var med på sjukhuet. Vi pratade en liten stund om sjukhusetvistelsen och tröttheten som drabbat oss båda efteråt. Vi bestämde att vi skulle höras senare igen och la på. Efter cirka en timme slog det mig att telefonen varit helt tyst, det var konstigt att ingen hade hört av sig för min telefon ringer och plingar konstant, men när jag kollade den så såg jag att jag hade massor av sms och missade samtal från hon som jag nyss pratat med. Jag hade haft på ljudslös. Jag brukar ha det, men nu inför det här med sjukhuset och eventuella kompliaktioner efter sjukhusbesöket så hade jag inga planer på att vara onåbar. Hur som helst så ringde jag upp direkt. 
 
Jag hörde paniken i hennes röst, hon hade varit med om en fruktansvärt obehaglig händelse. Hon berättade att hon legat i badet och plötsligt hörde hur det ryckte i handtaget till ytterdörren på nedervåningen, och dörren öppnades. Kedjan på dörren stoppade öppningen men verkade inte få personen (eller vad det var) att sluta försöka öppna dörren så det slet rejält i kedjan. Hon tänkte att det måste ha varit någon av barnen som kommit hem tidigare från skolan och blivit irriterad över att kedjan varit på, så hon skyndade sig ner för att ta bort kedjan, men ingen var där. Hon var säker på att hon hade låst dörren samtidigt som hon satt på kedjan, men det var ingen idé att hänga upp sig på det, dörren var uppenbarligen upplåst. Hon tittade utanför och runt nere i lägenheten men ingen var där. Hon låste dörren och sprang tillbaka upp till badkaret. När hon satt sig i det varma vattnet igen hörde hon hur någon snabbt och bestämt dundrade upp för trappen, gissningsvis med rejäla, tunga skor, och hela vägen fram till henne där hon låg i badkaret. Där stannade stegen. Hon var skräckslagen och hade ringt mig i panik men fick inte tag i mig. 
 
Efter det hände inget mer konstigt där hemma. Jag vill också tillägga att den här personen är väldigt van vid aktivitet från "andra sidan" och brukar sällan skrämmas av händelser av det slaget. Jag själv är livrädd för allt sånt där och det är därför jag heller inte planerar att utveckla min "mediala förmåga". Aldrig i livet, jag förstår inte hur man kan vilja det, usch! Hon var i alla fall säker på att den här energin följt med från sjukhuset och vi började diskutera om det kunde vara den mannen vi känt sånt obehag över. Vi vet inte. Jag vet definitivt inte. Det var i alla fall sjukt läskigt att hon reagerade så starkt för det brukar hon aldrig göra när det händer oförklarliga saker. 
 
Någon fortsättning på den här historien blir det förhoppningsvis inte, men jag kände att jag ville dela den. Det är så spännande, läskigt och obegripligt.
 
"Övernaturligt" | |
Upp