Vem vet?

Jag har länge sökt efter något, något större än oss. Jag har alltid sagt att det måste finnas så mycket mer än det vi ser och jag har alltid ifrågasatt det mesta, och gör fortfarande. Jag kanske inte så ofta ifrågasätter saker muntligt, men inombords funderar jag ofta över varför eller hur personen egentligen kan veta det ena och det andra osv.
 
Under de senaste veckorna har jag inte känt lika stort behov av att grubbla över allt det mäktiga vi av någon anledning inte får ta del av, hur vi nu än kan ha blivit så begränsade i våra sinnen. Nu har jag snarare tänkt att jag kanske inte ska vara så säker på att "allt det där" är något bra som jag vill uppleva. Det kanske är något fruktansvärt. 
 
Tanken på att det finns flera dimensioner, parallella världar, har intresserat mig i stort sett hela mitt liv. Inte så pass att jag grävt djupare i ämnet, men jag har alltid sugit åt mig berättelser och upplevelser av den sorten som att det faktiskt kan vara sant, och det har tänt en gnista inom mig. En nyfikenhet, hopp om att världen kanske inte är så brutal och tråkig. Men nu tänker jag annorlunda. Vilken mardröm det skulle kunna vara om man kunde hamna i en "parallell värld", särskilt om man har minnen kvar från den tidigare. Vad hemskt det skulle kunna bli. Och om vi nu skulle kunna se och kommunicera mellan alla lager av liv så skulle man ju bli galen? 
 
Nej jag tror faktiskt att jag börjar känna att pappersfakturor, matlagning och sopsortering är trevligare än vad jag känt tidigare. Ekorrhjulet är kanske inte så illa så länge man är nöjd med sig själv, är medveten och tillfreds? Fast då kanske man inte kallar det för ekorrhjul.. ni förstår i alla fall vad jag menar. Jag kommer nog aldrig sluta fundera och suga åt mig alla möjliga historier osv, men jag känner starkt att jag inte kommer fortsätta mitt sökande för att hitta något som är bättre än min verklighet. Man ska nog veta när det är dags att backa lite. 
 
Om det nu finns något "större" så kanske det är meningen att vi inte ska ha del av det. Varför tänker så många att något härligt göms av några egoistiska typer som mumsar på tårtan själva och inte tänker dela med sig av den, tänk om det är tvärtom, att vi skyddas från något.
 
Vem vet? 
 
Tankar | |
Upp