Stjärnhimmel

I går kväll när jag promenerade så var det stjärnklart ute. Vad otroligt mäktigt det är att se upp på en stjärnhimmel. Det ger mig en känsla av att vi är så mycket mer än allt konstigt vi hittat på här nere på jorden som får oss att bli stressade, må dåligt osv. Tänk vad vi kan göra. Tänk om alla verkligen såg varandra och förstod att vi alla har så mycket att ge, men många blir begränsade och krymper av allt konstigt vi hittat på. Hur hade vårat samhälle kunnat se ut nu? Om vi fick ändra vad som helst, även tiden. Precis vad som helst, hur hade det kunnat se ut? Eller hur vill vi förändra det som redan är?
 
Ni som inte brukar göra det, ta er tiden att se upp på himlen när den är stjärnklar. Lägg er ner och njut av synen. Det är så befriande. Just nu har jag fått besked om en grej som gör mig väldigt, väldigt glad men också otroligt stressad. Så jag önskar att jag hade känslan kvar i mig som när jag ser på en stjärnhimmel, men det är inte så lätt. Ikväll blir det nog stjärnklart så då kommer jag lägga mig och titta upp. Universum.. 
 
 🖤
 
Tankar | | Kommentera |

Rädsla för att förlora

Den här dagen vill jag verkligen tacka för. Jag har träffat min syster för första gången på väldigt länge, hon fyller år idag och det är första gången vi firar hennes födelsedag på flera år. Det kändes så rätt. Jag är så glad och varm inombords.
Det är så mycket bra som händer nu, jag vet inte om det är för att jag börjar se på allt med andra ögon eller vad det är, men jag är så trygg. Jag blir stressad till och från och är självklart inte glad hela tiden, allt är ju som det är och ibland är det tufft. Men jag är stadig på ett nytt sätt nu.
 
 Jag känner mig inte lika rädd för att förlora det jag äger. Jag har alltid varit en person som vill ha kontroll på hemmet och alla saker, jag har gärna velat ha ett litet lager av alla förbrukningsvaror osv och det är ju inget fel med det men jag har varit livrädd för att förlora allt det där. Tänk att behöva sälja exakt allt eller om hemmet brann upp eller om jag inte skulle ha råd att köpa blommor till balkongen en vår, det hade ju varit fruktansvärt. Eller att behöva inse att shampot är slut när man står i duschen. Det ska ju inte hända, man behöver ju ha ett litet lager. Men nu är allt sånt där bortblåst. Jag vill ha ordning hemma och någorlunda rent, men hemmet är inte mitt liv längre. Hemmet har ersatt min själ under lång tid men nu är det bara en rolig bonus. 
 
Jag har tänkt på det de senaste kvällarna när jag promenerat och tittat på alla fina hus. Jag har fått så mycket glädje av husen och den fina belysningen, jag har kunnat känna lycka när jag kikat in i fönstren (från gatan såklart) och jag har blivit nöjd. Förut har min huslängtan bara växt så att det nästan gjort ont i mig men så känner jag inte nu. Ikväll när jag promenerade så kände jag nästan att jag ägde alla hus jag gick förbi. Att vi alla äger allt. Samma planet, samma luft. Det är bara en box gjord av trä som är fint inredd. Jag kan väl gå in där och sätta mig i soffan hur lätt som helst. Eller lägga mig i sängen, kanske laga lite mat. Det skulle ju få konsekvenser eftersom att vi bestämt så, men förstår ni vad jag menar?
 
Tidigare när jag tittat på ett hus så har jag drömt mig bort och kunnat se det framför mig om tio år, först ska jag bara jobba och tjäna si och så mycket och så ska vi ju göra det och det... Åh huset bara glimmar i min framtidssyn. Men hallå?! Huset står tre meter framför näsan på dig människa!
 
Man kan faktiskt glädjas av saker utan att äga dem. Det är en skön känsla. 
 
Tankar | | Kommentera |

För mig eller mina följare?

Nu var det ett tag sedan jag tittade in här men jag har ju lovat mig själv att endast göra det när jag verkligen känner lust. Jag strävar ju egentligen ingenstans med bloggen mer än att jag vill att den ska få finnas till, att jag får ha den här platsen och dela den. Och sen är det också så att det hänt väldigt mycket, både bra och dåliga saker som tagit upp min tid.

(null)
En underbar sak som jag önskar att alla fick uppleva är glädjen i att göra saker bara för sig själv och människorna nära utan att det måste upp på internet. Jag förstod inte hur fast jag var i det träsket förut bara för att jag inte tog en massa selfies, men det märks tydligt nu när Instagram, Facebook och snap är borta sedan lång tid tillbaka. Jag tänkte på det senast idag när jag bakade kakor att fan vad skönt det är att bara baka kakor bara för att jag vill och äta av kakorna direkt utan att det förstör en fotografering. Det är så med allt nu, jag gör fint i olika vrår hemma, bakar och pysslar när jag känner för det och om jag fotar så är det för att fotosuget kommer. Inte för att kakorna blev fina eller för att jag julfixat. Jag grejar och fotar OM jag får lust.

Förr kunde jag ställa till med saker enbart för att kunna visa upp det. Så jag stod och slet med cupcakes som jag inte ens ville äta, bara för att de är fina och gör sig bra på bild, sen gjorde jag fint på den ytan de skulle stå och började fota innan jag ens städat undan KAOSET runtomkring. När jag fotat klart så var det bara att slänga in bilderna i datorn och vidare upp på bloggen och därefter var jag helt slut. Men röran i köket väntade troget.. sen åt ingen av de där äckliga bakverken iaf. Stress och press för några likes.

Till er som är lite i det träsket, testa gör saker utan att fota. Gå och träna, och gör vackraste tårtan utan att fota. Det är faktiskt magiskt. Man kan i alla fall reflektera över för vems skull man gör allt. För mig eller mina följare?



Tankar | | Kommentera |
Upp